min stora upptäckt,
rätt länge nu har mina kära vänner sagt att jag ser gravid ut och jag självklart trodde inte på det för jag verka bara lite tjockare enligt mig, men för typ en vecka sen nu så övertala cicci mig att gå till mödravården så länge hon boka en tid och fick två tider direkt, ena till ultraljud dagen efter och den andra till inskrivning.
blev nervös eftersom jag fick en ultraljudstid och tänk om det visa sig att det inte fanns nåt där inne, så tog med min mamma också såklart, satt och svetades i vänterummet i tjugo minuter. träffa min kusin också och hennes man och fick se hennes nyfödda dotter :) (grattis till dom ) . sen efter lång väntan så fick vi komma in och när hon börja visa på skärmen såg jag typ ingenting och sen efter ett tag , så vare där, en bebis . min bebis ! blev både rädd och glad samtidigt. allt var okej och såg bra ut med bebisen iallafall enligt ultraljudstanten och sen kom det jag var ännu mer rädd över. att berätta för sebastian . men efter två timmars tänkning över vad jag skulle säga så blev det att skicka ett sms och han tog det väl inte direkt så bra i början eftersom han tydligen blev lika rädd och nervös som jag blev men nu är han glad och tycker att det ska bli spenande, bara jag som blir livrädd och oroar mig för minsta lilla. så nu ska vi få en bebis som är beräknad till den 29 oktober och ska försöka på nytt med vårt förhållande eftersom han hade känslor kvar.
så är i vecka 25 precis idag , så är 15 veckor kvar tills bebisen ska komma.
ser verkligen fram imot det men är ändå lite livrädd för förlossningen eller att nåt ska gå fel innan . men ska nog gå bra, nu ska jag gå och hälsa på moona och emma.
