konstig känsla

idag är det två år sen , två år sen den där händelsen som vände upp och ner hela mitt liv, som får mig att må dåligt varenda dag, det känns fel att va glad dom dagar jag är det och resten känns det som jag väntar på att det ska hända nåt för att jag ska kunna gråta,
jag vet inte om det nånsin kommer bli normalt igen,
så glad för mina barn, utan dom skulle jag gå under helt,
jag känner mig bara utstöt hos mina systrar och marita.
att ingen förstår hur jag mår nån jävla gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0