Malin in real life

hur tröga kan folk vara ? jobbigt irriterande syskonbarn fortfarande kvar ! en skrikande morsa som skriker på allt och alla, ovanligt ? ne inte direkt . en trög syster som inte tar ansvar över sina barn och OM hon åker hem över natten tar hon med sig EN och inte alla som en normal människa skulle göra . herregud jag är såå glad att jag bara ska få en & INTE tre plus att min bebis pappa är normal i skallen och inte nån jävla käkfarare som är hög hälfen av tiden .

ja så har min morgon sett ut . nu blir det nog att klä på mig & gå ut bara för att slippa den här familjen ett tag .

vakna alldelses för tidigt idag , hela klockan sju i mot mitt tio som e vanligt :) . sitter i faders säng & äter upp hans laktris och känner hur min bebis sparkar i magen med en lat nemo brevid mig.
uttråkad redan nu och känner för att gå och sova igen,
min kära syster är fortfarande kvar med sina miljoner ungar för att hon inte orka att åka hem igår, så dom ska åka idag och det hoppas jag verkligen för orkar inte med hennes barn mer. tro mig jag gillar dom men efter två veckor av dom här 24/7 så tröttnar man på dom och bara vill kasta iväg dom . inte snackat så mycket med sebastian, träffa honom i tisdags tror jag det var och sen typ inget mer , så det är rätt enkelt nu att hålla sams med nån man verken snackar eller träffar så ofta. men litar inte ett dug på honom fast det han litar ju inte på mig heller så . jag längtar efter att min stödperson på soc (som jag själv har valt att ha) ska komma tillbaka från sin semester så att hon kan fixa allt det där med försörjningstöd så jag kan börja kolla efter lägenheter så jag och min bebis har nånstans att bo när h*n kommer ut :) . är ju bara 14 veckor kvar exakt idag tills bebis kommer ut :)

rätt länge nu har mina kära vänner sagt att jag ser gravid ut och jag självklart trodde inte på det för jag verka bara lite tjockare enligt mig, men för typ en vecka sen nu så övertala cicci mig att gå till mödravården så länge hon boka en tid och fick två tider direkt, ena till ultraljud dagen efter och den andra till inskrivning.
blev nervös eftersom jag fick en ultraljudstid och tänk om det visa sig att det inte fanns nåt där inne, så tog med min mamma också såklart, satt och svetades i vänterummet i tjugo minuter. träffa min kusin också och hennes man och fick se hennes nyfödda dotter :) (grattis till dom ) . sen efter lång väntan så fick vi komma in och när hon börja visa på skärmen såg jag typ ingenting och sen efter ett tag , så vare där, en bebis . min bebis ! blev både rädd och glad samtidigt. allt var okej och såg bra ut med bebisen iallafall enligt ultraljudstanten och sen kom det jag var ännu mer rädd över. att berätta för sebastian . men efter två timmars tänkning över vad jag skulle säga så blev det att skicka ett sms och han tog det väl inte direkt så bra i början eftersom han tydligen blev lika rädd och nervös som jag blev men nu är han glad och tycker att det ska bli spenande, bara jag som blir livrädd och oroar mig för minsta lilla. så nu ska vi få en bebis som är beräknad till den 29 oktober och ska försöka på nytt med vårt förhållande eftersom han hade känslor kvar. 
så är i vecka 25 precis idag , så är 15 veckor kvar tills bebisen ska komma.
ser verkligen fram imot det men är ändå lite livrädd för förlossningen eller att nåt ska gå fel innan . men ska nog gå bra, nu ska jag gå och hälsa på moona och emma.